Alla löften (S593)

Jag går genom staden med trasiga skor, jag bär mina frågor, jag bär mina svar. Allt som jag förlorat finns ännu kvar, men stegen jag tar visar vem jag är. Du sa att världen skulle falla isär, men jag står fortfarande, jag andas det här. Med knutna händer och hjärtat i brand, ritar jag vägen med kraft i min hand. Vi brinner i natten, vi jagar vår eld, som stjärnor som faller från himmelens fält. Vi skriker mot vinden, vi vägrar bli tyst, för livet är större än allt som gått förlorat. Åh, vi brinner i natten, vi lever i språng, med hjärtan som slår som en evig sång. Och även om världen vill trycka oss ner, så reser vi oss starkare varje gång det sker. Alla löften som sprack i mitt bröst, blev nya steg och en starkare röst. Varje skärva blev stål i min själ, varje sår blev en väg som jag vandrar väl. Det finns en eld som aldrig dör ut, den växer sig stark när allting tar slut. När mörkret säger att hoppet är slut, så höjer vi rösten och bryter oss ut. Vi brinner i natten, vi vägrar ge upp, vi faller men reser oss gång efter gång upp. Vi hör hjärtats trumma, vi följer dess svar, vi är det som lever när ingenting finns kvar. Åh, vi brinner i natten, vi bryter oss fri, som eld över vatten, som stormens energi. Ingen kan stoppa den kraft vi har inom, vi lyser i mörkret tills natten blir tom. Woah-oh, vi brinner i natten, woah-oh, vi slår genom allt. Vi bär våra ärr som en krona av brand, och skriver vår historia med hjärta och hand.