Naturpodden: Om samexistens med allt levande

Idag handlar många konflikter mellan människor och vilda djur om en brist på acceptans. Det vi behöver är en förståelse för vår samexistens och det är både en förutsättning för en rik biologisk mångfald och för ett fungerande samhälle. I det här avsnittet pratar Emil och Erik om hur vi måste förhålla oss till allt från höns och rävar till vargar och vildsvin. Hur får vi till samexistens med resten av allt levande? Erik Hansson och Emil V. Nilsson samtalar om att även vi människor måste anpassa oss till andra arters existens. Höns och får kan inte gå helt fria, för då kan det komma ett rovdjur och äta upp dem. Kanske handlar samexistens om att acceptera att människan inte är alltings mått. 0:00 0:00 Lyssna på Emil och Erik Hanssons samtal inspelat den 13 oktober. Du kan även lyssna på Spotify, Apple podcaster och Youtube (där även som film). Nötboskap som betar i Rävbacken. Foto: Emil V. Nilsson. Tankar från en vallpojke Erik Hansson brukar hjälpa en granne med att valla får: – Det väldigt mysigt, med ett visst mått av spänning för man vet aldrig riktigt hur de ska reagera. Under tiden vi bott här har vi fått kontakt med både fåren och ägarna. Det har skapat en del tankar kring samexistens. Och du har ju liknande erfarenhet, tänker jag. Du har ju också nära relationer med boskapen i Rävbacken. Hur skulle du till exempel tänka om det var en varg eller björn i närheten? Emil: – Absolut! Men det är ingenting jag är orolig över, för lite äldre nötboskap motar bort varg. Men självklart vill vi ju inte att det ska hända något, trots att kor inte brukar ses som bytesdjur av varg. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att i Sverige dör de flesta får, när det gäller andra orsaker än slakt, på grund av sjukdomar eller olyckor. Det är många gånger vanligare än att de dör av vargangrepp. Video från YouTube Genom att spela videon accepterar du YouTubes dataskyddspolicy (https://policies.google.com/privacy) . Källa: youtu.be (   • Naturpodden: Erik och Emil pratar om samex...  ) Samlevnad kräver ansvar En viktig förutsättning för att rovdjurens ska kunna leva är därför att vi anpassar oss till att de finns och till exempel bygger en hönsgård med tak, tar in fåren över natten eller stängslar med rovdjursavvisande stängsel. Det är därför glädjande att antalet vargangrepp på får och hundar håller sig på ungefär samma låga nivå trots att antalet vargar har ökat sedan återetableringen på 1980-talet. Den grundläggande inställningen till naturen brukar vara avgörande när det handlar om samexistens. Ska naturen få existera även om den inte bidrar till människan? Även fast den ibland kan ställa till med problem? Emil V. Nilsson funderar på en annan art än varg som ofta ställer de frågorna till sin spets. Emil: – Även naturälskare kan säga sig hata vildsvin. Ofta handlar det om att de bökat upp deras trädgård eller delar av ett naturreservat. Jag har hört personer som i övrigt har vettiga åsikter som menar att alla vildsvin borde utrotas. Erik: – Ja, precis. För det är väl det där med samexistens. Det är ju egentligen såklart bredare än att enbart handla om varg. Det kan handla om måsfåglar i städer eller att stå ut med kajor som häckar i träd ovanför parkeringsplatser. Vildsvin som födosöker på en åker. Foto: Marie Gillander (http://www.natursidan.se/fotografer/m...) Vi behöver ny politik Rävar rör sig runt hönsgårdar varje natt. Och en duvhök är ju en opportunistjägare. Är det plötsligt en höna framför ögonen på den så slår den till direkt. Rovdjuren har ingen bakomliggande planering, ingen framförhållning. De attackerar inte som i krig. Det är en typ av ond intelligens som brukar tillskrivas människan. Emil: – Ska vi ha en riktig samlevnad så måste vi ha det på naturens villkor. Erik: – Precis, men egentligen är det också en politisk fråga. Det är många politiker och organisationer som vinner på dagens motsättningar. Man målar upp fan på väggen när det gäller våra rovdjur och sprider rädsla som man kan samlas kring i hat eller fruktan. Där har vargen blivit en perfekt syndabock. Boende på landsbygden kanske inte alltid känner sig sedda eller att man inte får ta del av samhället. Lösningen är dialog, men vissa grupper vinner på att det finns motsättningar. Erik: – Jag kanske är lite naiv men jag tror att de flesta fårbönder skulle kunna känna sig nöjda med lösningar som inbegriper att det finns rovdjur i närområdet, till exempel om de får hjälp med stängsling eller vad det nu kan tänkas vara för någonting. Men att få till det ...