Nervsystemet - Biologi 2 (100 p)

Nervsystemet delas in i perifera nervsystemet (PNS) och centrala nervsystemet (CNS). Hjärna och ryggmärgen bilda CNS. PNS består av afferenta (sensoriska nerver) och efferenta nerver (motoriska nerver). Effektorer är organ som exempelvis muskler vilket motoriska nerver aktiverar. Nervceller eller neuroner är uppbyggda av en soma med cellkärna. På denna finns grenlika utskott, dendriter, som tar emot nervimpulser från andra neuroner. Från soma sträcker sig en axon till synapsen. Vid synapsens terminal sänds transmittorsubstans upp vilken sedan tas upp från den synaptiska klyftan av en postsynaptisk cell. Det finns tre grupper av neuroner och dessa är motorneuroner, interneuroner och sinnesneuroner. I neuronerna fortplantas elektriska impulser, aktionspotentialer. Dessa bildas med hjälp av myeliniserade axon och genom att en negativ laddning skapas på insidan av neuronerna. Gliaceller är celler i nervsystemet som hjälper neuronerna. Dessa celler kan exempelvis bilda myelinskidor eller bygga hjärnblodbarriären i hjärnan som sorterar bort skadliga kemiska ämnen för neuronerna. Det PNS kan delas in motoriskt och sensoriskt. Det motoriska nervsystemet kan vidare delas in i somatiskt och autonomt nervsystem. Det autonoma nervsystemet kan vidare delas in i sympatiskt och parasympatiskt nervsystem. Vid parasympatisk respons befinner sig kroppen i vila och vid sympatisk respons befinner sig kroppen i stresstillstånd. Reflexbågen är ett exempel på hur ryggmärgen utan inverkan av hjärnan kan besluta rörelser på grund av smärta. En reflex är med andra ord en undermedveten reaktion som sker genom det somatiska viljestyrda nervsystemet. CNS skyddas av skelettet och tre lager av hinnor. Mellan hinnorna finns cerebrospinalvätskan som skyddar hjärna och ryggmärg från stötar och förser nerverna med näring och syre. Cerebrospinalvätskan är skild från blodsystemet. Ryggmärgen sträcker sig till ländryggens första kotor varefter hästsvansen tar vid. Hästsvansen består av en uppdelning av ryggmärgen i flera mindre perifera nerver. Ryggmärgen består av grå substans (interneuroner och gliaceller) som kan tolka och fatta beslut och vit substans som fungerar som långa nervbanor med myelinserade axoner (som gör dem vita). Hjärnan klan delas in i flera delar, däribland ruthjärna (rhombencephalon), mitthjärna (mesencephalon), mellanhjärna (diencephalon) och ändhjärna (telencephalon). Det är framförallt i den yttre delen av hjärnan, hjärnbarken där den grå substansen förekommer som tolkning sker. Grå substans finns dock på insidan av hjärnan vid flera platser med viktiga uppgifter. Den vita substansen kopplar samman den grå substansen. Hjärnbarken är således sammankopplad på insidan. Hjärnbarken består av fåror och vindlingar vilket ökar hjärnbarkens area. Ändhjärnan eller storhjärnan består av frontallob, hjässlob, nacklob och tinninglob. Ett flertal områden bygger upp hjärnbarken som prefontal hjärnbark, motorisk hjärnbark, senosmotrisk hjärnbark och generellt tolkningsområde. Brocas område och Wernickes område behandlar språkets funktionalitet. Innehåll: Centrala och perifera nervsystemet Neuronernas uppbyggnad Synapsen Tre grupper av neuroner Aktionspotentialen Neuroner och gliaceller Blodhjärnbarriären Perifera nervsystemet Reflexbågen och viljestyrd motorik Parasympatiska och sympatisk respons Nervbanor i autonoma nervsystemet Centrala nervsystemet Hjärnans hjärnhinnor Ryggmärgens uppbyggnad Hjärnans anatomiska delar Mellanhjärna Ändhjärna (storhjärnan) Hjärnbarkens funktionalitet Brocas och Wernickes områden Sammanfattning