Det är hit man kommer när man kommer hem - Briggen tre bröder

Klöckna gick mod fem o da rajnade lide gan Snaat skulle nöttna bli te da Vi satt da vi eilden o vi prada me varondre, Kolla-Bossa Helges lue, o ja Dimman kröp sajta iväj över sjöön Maugana skrejg naunstans A ja saug i pöjkens drommande blick Hur laugona traudde sin dåns Da a hää man känne vat steigarna gaa Man vejd vim som a slejgt me vim Da a hää man vejd haur aulana staa Da a hijd man komma nä man komma him, ja du vejd, att da a hijd man komma nä man komma him Ändau, sa han, fast vi haa da bra O trejvs ganska feint da vi bo, ja ändau, ska du veda sau ongrar ja O förbannar att ja var sau domma o for Men man hade ju ingenting o vajla pau Man tänkte bara va iväj naura aur Men ni vid hur det blär, o sen blär dä aldri auv Å da blir sjaurare för haar da som gaar Da a hää man känne vat steigarna gaa Man vejd vim som a slejgt me vim Da a hää man vejd haur aulana staa Da a hijd man komma nä man komma him, ja du vejd, att da a hijd man komma nä man komma him Ja dau, när vi foa, var ongana smau Kalle han skulle fylla traij, Ja Thilde hon hade ente ejns böajat gau Den hösten nä vi flytta därifrau Men nu har dom ju honnit o vajsa sau pass Att dom nu ha rodat si haa Sau nu faa man ju twinga dom mä si haat aur Ja ni vejd vicket helvete da a Da a hää man känne vat steigarna gaa Man vejd vim som a slejgt me vim Da a hää man vejd haur aulana staa Da a hijd man komma nä man komma him, ja du vejd, att da a hijd man komma nä man komma him Man tycka da va nyjss som man gick her o baur aulastagen när far skulle slau Ja vim veid nu hur öfta da blär en fäad tebaks Ja nu sen moa lau auw Men hur da an blär sau ska gudarna vejda Da finns inga bojor eller baund Som kan hejda mejna tankar att fäadas te Höaweik Pau vauan, som ein flöjgande aund Da a hää man känne vat steigarna gaa Man vejd vim som a slejgt me vim Da a hää man vejd haur aulana staa Da a hijd man komma nä man komma him, ja du vejd, att da a hijd man komma nä man komma him Tjärvéen den spragade, o da knastrade o da brann Da doftade av kaffe, hav o rög Vi satt da vi eilden o vi teig me varondre Naunstans i östa da skrejg ein jög Da gick ein stilla kröusning öva sjöön Nöttna hade blitt te da Da va den föaste dan i risten av vaut leiv Kolla-Bossa Helges lue, o ja Da a hää man känne vat steigarna gaa Man vejd vim som a slejgt me vim Da a hää man vejd haur aulana staa Da a hijd man komma nä man komma him, ja du vejd, att da a hijd man komma nä man komma him