The Fire Without a Flame 🔥🖤#Kurdistan

Den här dikten är skriven av Saeid Ebadatian. Jag är en eld som saknar låga, du är ett moln mot bergets sten. Jag är en björk i vinterstormen, du är yxan mot min gren. Jag är spillror av en dröm, en vandrare utan något hem. Jag är snön som yr på vägen, du är stormen som drar fram. Jag står kvar när vinden vänder, med mitt hjärta i din hand. Som en eld i vinternatten, brinner längtan efter dig. Åh, hör mig genom mörka skogar, hör min sång över fruset land. Jag är elden utan låga, du är vinden som ger den liv. Jag är seglet sönderslitet, trådar som har slitits loss. Jag är grenen under snön, du bär värmen jag har mist. Jag är grönskan som har vissnat, jag är törsten under jord. Jag bär sorgen på min skuldra, du är namnet som finns kvar. Jag är muren som har brustit, som en klocka utan klang. Jag är sången som har tystnat, du bär orden jag har glömt. Jag står kvar när vinden vänder, med mitt hjärta i din hand. Som en eld i vinternatten, brinner längtan efter dig. Åh, hör mig genom mörka skogar, hör min sång över fruset land. Jag är elden utan låga, du är vinden som ger den liv. Jag är elden... utan låga... Du är vinden... som bär min sång...