Karolinernas sång

Karolinernas sång När gryningen steg över frostklädd mark Stod karolinen trogen, stilla och stark. Med gevär på axeln och blicken mot skyn, Vandrade han vidare från by efter by. Regnet det piskade, vinden den ven, Snön låg djup över hedar och sten. Men aldrig gav de upp sitt mod, De höll sitt löfte i svett och blod. Karoliner, tappra män, Genom mörka nätter än och än. I vått och torrt de höll sin tro, Fast världen skakade utan ro. Med hjärtan starka och viljan fri, De stod tillsammans i kompani. Karolinernas namn lever kvar, Som minnet av dem som aldrig vek av. De delade brödet, de delade eld, Bar samma börda på frusen fält. Lång blev vägen, hård blev stund, Genom skogar, över myr och grund. Kängorna slets mot sten och is, Ingen bad om ett lättare pris. De föll ibland, men reste sig igen, Axel mot axel, kamrat med vän. Karoliner, tappra män, Genom mörka nätter än och än. I vått och torrt de höll sin tro, Fast världen skakade utan ro. Med hjärtan starka och viljan fri, De stod tillsammans i kompani. Karolinernas namn lever kvar, Som minnet av dem som aldrig vek av. Historien viskar i vindarnas brus, Om lägereldar som slocknat till slut. Om mod som prövats i köld och storm, Och människor burna av pliktens norm. Inte för rikedom, ära eller prakt, Utan för kamraten som höll sin vakt. Så lever deras berättelse kvar, Där Sveriges historia ännu har svar. Karoliner, tappra män, Era steg hörs genom tiden än. När snön faller tyst över skog och fjäll, Minns vi er varje vinterkväll. För viljan kan segra där kroppen ger upp, När hoppet får lysa i mörkrets grupp. Karolinernas anda går aldrig ur, Den bärs av mod genom tidens mur. Så sjung om dem när kvällen går, Om deras styrka genom många år. I vått och torrt stod de sida vid sida – Ett arv av mod som ännu får leva vidare. Ett arv av mod som ännu får leva vidare. Nu är det vår tur att visa mod… Nu är det vår tur att visa mod… Rösta rätt: https://alternativforsverige.se/