Allt som sover (S486)

Det finns inga löv på träden, himlen hänger låg och grå, kalla steg mot tomma gator, men vi fortsätter ändå. Andedräkten blir till dimma i den frusna vintervind, men din hand vilar i min hand, och där finns värmen intill. Allt som sover under marken väntar stilla på sin stund, drömmar gror i frusna hjärtan, livet börjar om från grund. Vi hör hjärtat slå i takten, boom boom genom nattens brus, vi håller rytmen levande tills mörkret möter ljus. Vi går mot ljusare tider, även om natten är lång, kylan stannar bara till, men vi bär vår egen sång. Oh-oh, vi ger aldrig upp, vi dansar genom varje stund, hoppet växer genom sprickor medan beatet går runt. Fönster lyser genom mörkret, någon väntar, någon tror, varje vinter har ett slut, det är en lag som jorden bor. Vi har sett hur allt kan falla, ändå reser vi oss upp, det finns styrka i att stanna när en väg känns alltför tuff. Under snön finns tusen svar i varje andetag vi tar, basen pumpar genom kroppen, visar tydligt vilka vi är. Händer högt mot himlen nu, låt musiken ta oss med, vi förvandlar kalla nätter till ett hav av energi. Vi går mot ljusare tider, steg för steg genom all is, kylan lär oss hur vi reser oss och hur friheten känns precis. När vägen känns oändlig och natten känns för lång, finns en eld i våra hjärtan som blir starkare av vår sång. Eh-eh, tiden viskar lågt, vi är på väg, vi är på väg. Oh-oh, låt pulsen slå, mot en morgon, mot en ny dag. Om jag tappar bort mig själv bland skuggorna från igår, påminn mig om lågan som fortfarande består. För varje natt som känns för tung väntar gryningen igen, och solen lär sig våra namn när vi dansar hem tillsammans.