Roslagens vackraste ros

sång av Inge Rogesund i Nybro Roslagens vackraste ros Jag haver älskat och haver lidit och haver glidit hit ut och på den krusiga Åländska böljan Det jag har drömt ibland vita måsar och ibland ejder och trut om lilla tösen som jag bad mig följa Hon var så söt och hon var så läcker och vad jag njöt för hon var så smäcker, hon hade former som Roslagens skutor Mitt hjärta klappade under västen Hon hade nyss gått och matat hästen Hon var nyfiken upp på kajutor Hon hade ögon så blå som turkosen och kinder vackrare än aprikosen Det minnet dröjer jag hos, det flyger aldrig sin kos för hon var Roslagens vackraste ros. Jag har väl längtat båd nätter och dagar ty ingen rospig dig har älskat som jag har för när jag fick mig en dos var det en ljuvlig narkos för hon var Roslagens vackraste ros för när jag fick mig en dos var det en ljuvlig narkos för hon var Roslagens vackraste ros text och musik: Nils-Georg, 1929 Sjömansvals sång: Axel Sjöholm & Hugo Johansson, 1929 Sven Olof Sandberg sjunger, Carl Jularbo spelar dragspel. George Eliasson, Karlstads Snoddas, 1976 Kjell Kraghe, 1980 ”Hon hade nyss gått och matat hästen”. Texten lyder ”läst för prästen”. Men varför skall hon göra det, om man i kyrkan inte har något att säga om frälsningen.