Falun — staden som bar ett imperium

Faluns historia är berättelsen om ett berg som bar ett imperium – och om staden som berget till sist åt upp. I århundraden bröts koppar ur Stora Kopparberget, och Falu gruva blev svenska imperiets skattkammare. På 1600-talet finansierade kopparen Gustav II Adolfs krig, även trettioåriga kriget, och under stormaktstiden och drottning Kristinas år var Falun en av rikets viktigaste platser. Gruvstaden växte ovanpå ett nät av schakt och gruvgångar, där luften var tung av svavel och vitriol. På midsommarafton 1687 kom det stora raset, Pingstraset, och berget öppnade sig. Några år senare, 1719, hittades i en gammal gång en ung gruvarbetare som legat där i 42 år – Mats Israelsson, mer känd som Fet-Mats – och hela staden kände igen honom. Från Stora Kopparbergs Bergslag och Bergslagens rikedom till Falu rödfärg och UNESCO världsarv 2001: här är Falun, staden som levde på berget och nästan föll ner i det. Källor: Gunnar Andersson — Stora Kopparbergs grufva (STF årsskrift 1897) (1897); Bo G. Jansson — Historiografisk metafiktion och faktion: romantikens berättelse om Fet-Mats (2009); Carl Georg Brunius — Konstanteckningar under en resa år 1849 till Fahlun (1851); Sven Rydberg — Arbetsmetoder och arbetsvillkor i Falu gruva under äldre tid (Jernkontoret H 5) (1971); Edward Daniel Clarke — Travels in various countries of Europe, Asia and Africa, vol. 3 pt. 2; Edward Daniel Clarke — Travels in Various Countries of Scandinavia, vol. 2 (1838); Ulf Sundberg — An Energy Analysis of the Production at the Great Copper Mountain of Falun During the Mid 17th Century