Episod 5 - Vi röjer och drömmer om det som ska växa

Nu tar vi itu med det stora buskaget med snöbär. Vi uppskattar att det breder ut sig över ungefär 50 kvadratmeter; en rejäl yta som vi så småningom skulle vilja använda till något annat. Vi är fullt medvetna om att det här kommer att kräva både tid och tålamod, men någonstans måste man börja. ”Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt” är kanske att ta i, men vi kommer osökt att tänka på den gamla frasen ur Olle Adolphsons visa Trubbel. Särskilt fult är det faktiskt inte. Risigt, förvuxet och snårigt däremot. Absolut. Förmodligen planterade någon en gång en snöbärsbuske här för att den var fin, och det var den säkert. Men när den med tiden har fått breda ut sig över en yta stor som en mindre tvårummare känns det rimligt att ta fram sekatören. På andra sidan tomten, ut mot vägen, står syrenerna. De har blivit höga och gängliga och grenarna är rejält påväxta av lav. Mattias kapar dem långt ner, inte för att ta bort dem utan för att föryngra buskaget. Syrener vill vi gärna ha kvar. De hör på något vis ihop med ett gammalt torp, och vi ser redan framför oss hur vi sitter här när de blommar. Med en kopp kaffe kanske. Eller varför inte en cava aperol? Mot syrenbuskaget vågar vi alltså gå ganska hårt fram med den lilla motorsågen. När det gäller asparna är vi mer försiktiga. För om det är något trädslag som har tagit kommandot på Fridhem så är det asp. Det växer gott om dem på tomten, och rotskotten dyker upp både här och där i gräsmattan. Vi har börjat läsa på och förstått att äldre aspar kan behöva ringbarkas innan de fälls, för att minska risken för en explosion av nya rotskott. Här tänker vi därför inte rusa iväg med motorsågen innan vi vet vad vi gör. Ett parti med aspsly får sig däremot en duvning redan nu. När vi röjer är det svårt att inte börja fundera på vad som skulle kunna finnas här i stället. Fruktträd och bärbuskar står högt på önskelistan. Äpplen, vinbär och annat ätbart vore fint att så småningom få skörda på Fridhem. Men då dyker nästa fråga upp: behöver vi skydda det vi planterar från vilt? Det vore snopet att plantera en hel rad fruktträd och upptäcka att vi samtidigt dukat upp ett smörgåsbord åt traktens rådjur och älgar. Det här med vilt är nämligen ganska nytt för oss. Hemma på Smögen blir det närmast en tidningsnyhet om någon ser en älg, eftersom den i så fall har simmat ut till ön. Några rådjur har vi inte heller sett i grannskapet. Nej, det är snarare räv och grävling som är de större vilda djuren, om man bortser från alla hundar. Så även här har vi en del att lära oss om vårt nya småländska liv. Under tiden fortsätter Katarina att rensa, sortera och organisera i verkstaden i sakta mak. Det är faktiskt ganska meditativt att bringa ordning i oredan. Här finns gott om handverktyg som kommer att bli användbara, och några av dem har nu fått en egen plats på hyllan. Lite mindre jox, lite mer verkstad. Vi är övertygade om att den kan bli en riktig pärla så småningom. Men precis som med tomten behöver inte allt bli färdigt på en gång. För varje buske vi röjer, varje verktyg som hittar sin plats och varje nytt hörn vi upptäcker lär vi känna Fridhem lite bättre. Och medan vi arbetar börjar vi också ana vad den här platsen skulle kunna bli, utan att ha särskilt bråttom att helt bestämma det. 🌲 Prenumerera gärna på kanalen om du vill följa hur Torpet Fridhem sakta men säkert får nytt liv.