Ebba dog i Terrordådet på Drottninggatan- i snart 10 år har hennes pappa fört en kamp mot sorgen

”Jag lovade Gud att vara världens bästa pappa – om han skyddade Ebba.” Sedan kom den 7 april 2017. Ebba dödades i terrordådet på Drottninggatan, bara elva år gammal. Kvar blev hennes pappa Stefan. Nästan tio år senare är hennes rum fortfarande kvar. Skorna. Tandborsten. Kläderna. Varje morgon går Stefan de få hundra metrarna till hennes grav för att säga god morgon. I Vox Populi berättar han om livet före och efter katastrofen. Om den första tiden när han inte såg någon anledning att fortsätta. Om prästerna som blev kvar när andra gick. Om vreden mot samhället och om relationen till en Gud som han upplevde hade brutit deras avtal. Men också om det som fortfarande driver honom: Drömmen om att bli pappa igen. – Meningen med livet är att vara förälder. Punkt slut. Ett ovanligt öppet samtal om sorg, vrede, tro, ensamhet – och om den nästan desperata övertygelsen att kärleken till sist måste vinna. Följ Robert Tjernberg här; https://www.instagram.com/jagrobban/?... Viktigaste insikterna från avsnittet; Innan offret fanns Ebba En viktig styrka i början är att samtalet inte introducerar Ebba primärt som ”flickan som dog på Drottninggatan”. Stefan försöker beskriva ett barn med stark livsglädje, begåvning, framtidsdrömmar och ett mycket nära band till båda sina föräldrar. I Han förlorade inte bara ett barn – utan hela sitt föräldraskap Det här är kanske intervjuns viktigaste nyckel. Stefan hade bara Ebba och hade byggt hela sitt liv kring att vara pappa. När hon dog upplever han därför att både barnet, rollen och framtiden försvann samtidigt. ”Jag går inte vidare” Det finns ett mycket mörkt parti där Stefan berättar att han efter dödsbeskedet inte såg någon väg framåt och hade tankar på att avsluta sitt liv. Det bör behandlas varsamt i publiceringen – men det visar hur fullständigt livet kollapsade. Tio år senare kan saknaden vara starkare En av samtalets mest intressanta formuleringar är att tiden inte självklart gjort sorgen lättare. Stefan säger att saknaden i vissa avseenden kan vara starkare i dag än tidigare. Ebbas rum finns fortfarande kvar Hemmet ser enligt Stefan fortfarande ut som det gjorde den 7 april 2017. Skorna, tandborsten och kläderna finns kvar. Varje morgon går han de cirka 200 metrarna från bostaden till Ebbas grav och säger god morgon. Prästerna blev några av dem som stannade kvar Mitt i sorgen beskriver Stefan två präster som betydelsefulla. En av dem kom hem till honom, kunde sitta tyst och lät honom gråta. Det är en stark berättelse om själavård som närvaro snarare än färdiga svar. Han hade ett ”avtal” med Gud Före terrordådet gick Stefan ofta i kyrkan. Hans återkommande bön var i princip: Jag lovar att vara världens bästa pappa om du skyddar Ebba. Efter hennes död upplevde han att något fundamentalt gick sönder i tron. Gud blev också den som svek Han beskriver det nästan som att Gud inte höll sin del av avtalet. Samtidigt avslutar samtalet med att faktiskt be till Gud om att hitta en väg vidare. Där finns en oerhört intressant rörelse: tron är skadad, men inte helt död. Hans stora framtidsdröm är att bli pappa igen Stefan återkommer gång på gång till samma sak: han vill inte ersätta Ebba, utan återfå ett föräldraskap. För honom är föräldraskap själva meningen med livet. Det är samtidigt ett av samtalets mest kontroversiella och mänskligt intressanta spår. ”Jag har ingen i min ringhörna” Det är kanske intervjuns mest nakna formulering om ensamheten. Stefan säger att han fortfarande inte upplever sig ha någon som fullt ut står i hans ringhörna i kampen för att skapa ett nytt liv. Sorgen möttes också av vrede Han bär fortfarande stark vrede mot gärningsmannen och mot delar av det svenska samhällets hantering före och efter dådet. Här behöver publiceringen vara noggrann: hans påståenden om politiskt ansvar, utvisningsprocessen, internationella ersättningssystem och myndigheters agerande bör presenteras som Stefans uppfattningar om de inte faktagranskas separat. Det starkaste minnet är hennes livsglädje När du till slut frågar vad han framför allt bär med sig kommer svaret inte att handla om terrordådet. Det handlar om Ebba som skrattar. Han sammanfattar det med: ”Det sprutar ju livsglädje.” Tidslinje: 00:50 Vem var Ebba 02:14 Ebbas unika begåvning 05:17 Singelpappans liv 08:18 Livet efter katastrofen 14:10 Färdplan och stiftelse 16:09 Förlorat föräldraskap 19:56 Präster och själavård 29:13 Avtalet med Gud 48:09 Hat mot staten 49:05 Frankrikes terrorstöd 1:13:55 Ebbas minnesfond 1:18:44 Terrorn återkommer 1:24:32 Hopp om framtid