Camilla Bäckman - Jag Valde (Mig Själv)

Jag bara väntade på någon som skulle rädda mig Som om mitt värde låg i någon annans hand Bläddrade genom liv som aldrig blev något för mig Höll i alla bitar jag aldrig riktigt förstått ibland Jag försökte läsa rummet i varenda liten sal Bar på allas sår som om de vore mina Vände bort ifrån den tysta rösten inom mig Som sakta viskade mitt namn Jag brukade tro att någon annan Höll nyckeln till mitt hjärta kvar Tills jag långsamt började se att Den hade vilat i min hand Jag bara väntade på att någon skulle se mig Tills jag såg mig själv Jag försökte jaga alla svar i andras speglar Fast de fanns i mig själv Jag brukade tro att kärlek Börjar när nån viskar mitt namn Men mitt riktiga liv det började När jag valde mig själv Jag gick och sökte mening i alla tysta rum Gjorde varje storm de bar till min egen sky Trodde jag fick bära tyngden av en hel värld Innan jag lät mig själv få kliva in och ta plats Jag bara glömde mina egna behov Blicken fast på allt jag tänkte att jag ej var Tills jag långsamt började fatta Att jag också har en självklar plats Jag behövde aldrig bli nån annan än jag Jag skulle bara hitta hem igen Till den tjej som väntat Tålmodigt.... .... djupt där inom mig Jag bara väntade på att någon skulle se mig Tills jag såg mig själv Jag försökte jaga alla svar i andras speglar Fast de fanns i mig själv Jag brukade tro att kärlek Börjar när nån viskar mitt namn Men mitt riktiga liv det började När jag valde mig själv Jag måste inte jaga det som vill gå bort Jag måste inte be om plats som redan är min För allra första gången går jag vid min egen sida Och det känns... ....ja, det känns som hemma Jag bara väntade på att någon skulle se mig Tills jag såg mig själv Jag bara väntade på att någon skulle välja mig Tills jag valde mig själv Och allting som jag sökte där ute Allt jag sprang mot, allt jag försökte bli Ser jag nu när jag äntligen stannat Det har alltid bott här inom mig