Camilla Bäckman - Jag Öppnar Dörrarna

Jag har gått förbi i tysta korridorer Som om ingen kallade på mig Lärt mig leva med de låsta rummen Och trott att de fick vila där för evigt Jag blev skicklig på att vända blicken Från det som gjorde mest ont att se Men varje steg jag tog därifrån Förde mig längre bort från mig Och kanske är det dags nu Att sluta gå runt omkring För sanningen har aldrig jagat mig Den har bara väntat in Jag öppnar dörrarna Som stått stängda alltför länge Inte för att ändra det som var Utan för att förstå mig själv Varje rum bär på en berättelse Som format den jag är Och först när jag vågar öppna Kan jag läka det som skaver där Jag vet att inget rum vill skada mig Fast ekon från det förflutna finns kvar Bakom varje dörr finns en berättelse Som tyst har väntat alla år Jag behöver inte fly längre Inte gömma det jag vet Det som en gång formade mitt hjärta Får nu mötas med varsamhet För varje rum jag sakta öppnar Blir luften lättare att ta Det som en gång kändes omöjligt Är ett steg närmare idag Jag öppnar dörrarna Som stått stängda alltför länge Inte för att ändra det som var Utan för att förstå mig själv Varje rum bär på en berättelse Som format den jag är Och först när jag vågar öppna Kan jag läka det som skaver där Det handlar inte om att glömma Inte om att skriva om Bara om att släppa in ett ljus I rum som länge stått tomma Och kanske finns bakom de dörrar Jag aldrig vågat gå emot Inte bara sorgen jag burit Utan också roten till mitt mod Jag öppnar dörrarna Och vrider sakta om var lås För bakom allt jag försökt gömma Har jag funnit spår av hopp Varje rum bär på en berättelse Men berättelsen är inte slut För varje rum jag vågar öppna Väljer jag mig själv på nytt