Episod 16 – Björken blir till ved

Det är roligt med besök på torpet! Olle och Märta är fortfarande kvar på Fridhem och Olle hugger ved så det står härliga till. Vi har ju precis fällt en stor björk och nu gäller det att ta vara på det som trädet har gett oss. Men hur roligt det än är att jobba får man inte slarva med pauserna. Vi flyttar ut våra pinnstolar framför ytterdörren och tar en stund i solen med kaffe och kaka. En ganska perfekt fikaplats, faktiskt. Sedan fortsätter arbetet. I dag ska björken sågas, huggas, transporteras och staplas. Mattias monterar vår nyinköpta skottkärra, klassiskt mörkgrön och precis en sådan som man förväntar sig att hitta på ett gammalt torp. Den lär få jobba hårt här framöver. Florian förbereder samtidigt en plats för björkveden på kortsidan bortanför längan. Av spillvirke som han hittar inne i längan bygger han ett enkelt fundament och stöd på sidorna. Veden behöver komma upp från marken och stapeln behöver något som håller den på plats. Snart jobbar vi allihop med veden på ett eller annat sätt. Det blir nästan som ett löpande band. Någon sågar, någon hugger, någon bär eller kör skottkärra och någon staplar. Olle sågar stockarna i lagom långa bitar och Valter arbetar vidare med yxan. Tills yxhuvudet plötsligt lossnar och trillar av. Då får vi ett litet reparationsprojekt mitt i vedprojektet. Florian rycker in och lagar yxan med en kil och trälim. Sedan får just den yxan vila medan limmet torkar. Som tur är finns det annat att göra. Vedstapeln växer snabbt och fylls med fin björkved. Det är faktiskt en fröjd att se. Efter allt arbete med att fälla trädet, kapa grenarna och ta hand om riset känns det väldigt tillfredsställande att se veden ligga prydligt staplad. Dessutom är björkved väldigt vacker. Efter en varm dag med hårt arbete är det dags att nyttja uteduschen igen. Mattias riggar upp vita bomullslakan som duschdraperi och vattnet i den svarta tunnan har fått stå i solen hela dagen. Nu har det hunnit bli riktigt behagligt. Mattias blir först ut i duschen den här gången. När mörkret kommer är natten stilla och stjärnklar över Fridhem. Nästa morgon vaknar vi till ännu en solig dag. Då gäller det att passa på. Solpanelerna ställs ut och ett av våra två batterier börjar laddas. Det andra står inne i köket bredvid kylskåpet och förser oss med den el vi behöver där. På Fridhem finns ingen el indragen, så soliga morgnar blir ett bra tillfälle att ladda lite av varje. Kylskåpet behöver förstås ström, men det ska också laddas kamerabatterier, mobiltelefoner och en liten uppladdningsbar lampa som vi bland annat använder på utedasset. Och så Makita-batterier. Det går åt en hel del sådana under våra arbetsdagar. Vi använder Makita till de flesta av våra batteridrivna verktyg, helt enkelt för att samma batterier då kan användas till flera maskiner. Och nej, det här är ingen betald reklam. Vi råkar bara gilla Makita. På batteriets display kan Mattias följa hur mycket energi som kommer in från solpanelerna och hur mycket vi samtidigt använder. Ett litet eget elsystem som flyttar med oss till Fridhem varje gång vi är här. Under tiden har Katarina tänt järnspisen och börjat med frukosten. Det blir gröt på havre och råg och äggröra i gjutjärnspannan. När en av plattorna sedan blir ledig och fortfarande är varm gäller det att ta vara på värmen. En stor gryta med vatten åker genast dit. Varmt vatten är alltid bra att ha till hands när man saknar varmvattenkran; till disk, kaffe, te eller något annat som dyker upp under dagen. Efter frukost fortsätter vedarbetet och den nya skottkärran får verkligen bekänna färg. Redan efter sin första arbetsdag känns den som en mycket bra investering. Vi hinner också titta till vårt lilla potatisland. När vi satte potatisen fick vi gräva bort ganska mycket grässvål för att komma ner till jorden, och den lade vi då i högar bredvid odlingen. Nu får den komma till användning igen. Mattias lägger tillbaka grässvålen runt plantorna som ett skydd mot både sol och uttorkning. Jorden är ordentligt vattnad först, och förhoppningen är att täckningen ska hjälpa till att hålla kvar fukten lite längre. Den här varma och torra sommaren gäller det att ta vara på det man har: regnvattnet, solenergin, värmen i järnspisen och till och med grässvålen från potatislandet. Och förstås björken. Den har gått från 17 meter högt träd till en snabbt växande vedstapel. Ett ganska bra exempel på hur vi vill ta hand om det som redan finns på Fridhem.