Från botten (S589)

Jag låg vaken i ett ändlöst mörker, natten blev lång, jag tappade år, hjärtat slog hårt men kändes så tomt, som en eld utan luft, som aldrig tog form. Skuggorna viska: ”Ditt hopp är förbi”, men något inom mig sa: ”Du är fri.” En liten gnista som vägrade dö, en röst i mitt bröst: ”Du måste stå upp och gå.” Så jag tog mina steg genom smärta och damm, med hjärtat i bröstet och modet i famn. Jag föll några gånger men reste mig igen, jag fann min styrka och fann mig själv sen. Jag reser mig upp, jag är här igen, jag andas, jag lever, jag känner mig hel. Efter varje natt kommer dagen tillbaka, jag släpper det gamla, låter hjärtat vakna. Jag skriker högt: ”Jag lever nu!” Inget mörker i världen kan stoppa mig nu. Steg efter steg genom trasiga drömmar, släpper jag taget om allt som jag gömmer. Alla de lögner som höll mig kvar, brister till slut när jag säger vem jag är. Från botten till toppen, från tvivel till glöd, jag mötte min rädsla och valde mitt stöd. Känner mitt blod och hör pulsen slå, kraften jag sökte fanns inom mig ändå. Jag reser mig upp, jag är här igen, jag andas, jag lever, jag känner mig hel. Efter varje natt kommer dagen tillbaka, jag släpper det gamla, låter hjärtat vakna. Jag skriker högt: ”Jag lever nu!” Inget mörker i världen kan stoppa mig nu. Alla mina ärr blev styrka till slut, jag öppnar min blick, jag ser världen klart nu. Jag behöver inte gömma den jag blivit till, jag följer mitt hjärta och gör som jag vill. Så låt natten falla, jag är redan fri, för ljuset jag sökte har alltid bott i mig. Jag lever, jag andas, jag känner mig fri, det jag sökte så länge… det fanns här i mig.