Lögner (S550)

Framtidens drömmar går nya spår, inte där gårdagens skuggor står. Lögner målade guld på rostigt järn, men sanningen lyser som en klarblå stjärn. Vi byggde palats av ord utan vikt, av tomma applåder och lånad sikt. Men vinden kom och viskade mitt namn: ”Bygg om från grunden, håll hjärtat i famn.” Jag river fasader där ekon bor, släpper det gamla som tappat sin jord. Stoltheten skriker, men själen ler, för sanningen väger alltid mer. Lögner spricker som glas i regn, bleknar bort utan äkta färg igen. Vi står där blöta, men blicken är klar, och vet att drömmar är värda det vi har. Vi skrattar åt misstagen, dammar av skor, reser oss upp när framtiden gror. Ingen är fast i ett snedbyggt hus, när viljan kan tända ett nytt slags ljus. Av askan växer en stad av tro, med ärliga händer som finner sin ro. Mer mod i stegen, mindre fasad, ingen blir fri av en lånad parad. Jag bär mina ärr som en krona av stål, varje förlust gav ett tydligare mål. Varje omväg gav kraft åt mitt namn, varje fall blev en starkare famn. Så bygg dina drömmar där grunden står kvar, inte på löften som vinden tar. Framtiden väntar med öppna svar, på den som vågar vara den den är. Vi jagar inte glitter som bleknar bort, vi skriver vår saga, stadig och stort. När ridån faller står huset kvar, byggt av sanning och hopp vi har. Då ler morgondagen och säger till oss: ”Ni valde det äkta – och det höll förstås.”